Update

Min lillebror Joel är nog den enda som fortfarande går in här ;)

Sedan senaste inlägget i maj har det hänt massor!
Jag och barnen var ju lediga i 3 månader i sommar. Det var så himla välbehövligt och vi hade det så bra. När sommarvärmen kom "bodde" vi nästan på olika badplatser (känns så avlägset nu i höstrusket). Vi gjorde några små resor, en till grannlandet i öst och så några små resor till städer som ligger några timmar ifrån oss och så var vi även till Astrid Lindgrens värld, vilket barnen (och jag + syrran) uppskattade till max! Annars lekte vi skogsmullar och blev vänner med skogen och ibland träffade vi vänner eller lekparksdejtade, 

I slutet på juli sålde vi vår lilla lägenhet och köpte ett hus. Vi har ännu inte flyttat in där, utan istället flyttade vi ut på landet. Till ett "kråkslott" som vi nu hyr under hösten. Jag måste säga att jag förstår tjusningen med ett mysigt hus på landet men det är verkligen ingenting för oss i det skedet vi befinner oss i livet! Inte stället eller huset vi fått prova iallafall. Jag är så hiskeligt rädd, praktiskt och rastlös av mig. Sen gillar jag inte att behöva ta bilen var man än ska. Men jag har verkligen full förståelse för att människor som är lite mer harmoniska och tryggare än jag väljer att bo så :)  Och jag har full förståelse för att folk tycker vi är knäppa som ser något i ett hus med grannar åt alla håll och världens (ä så länge) kanske fulaste exteriör. Men det passar oss. 

I alla fall, vårt blivande hem genomgår nu en himla förvandling. På insidan. Utsidan sparar vi till våren/sommare/nästaår/tioårframåtitiden. 

Alla väggar förutom en har rivits, en helt ny planlösning har tagit form. Man kan säga att vi började om från början. Nya rör, el, isolering..Väggar.. Allt sånt där tråkigt som tar tid men inte syns så mycket. Ett nytt (stort!) kök har kommit upp, toalett + badrum är snart klara.. Tvättstugan som ligger i ett fd garaget är på g nu. Sovrummen börjar bli klara, golvet är på plats och i lördags fick våra nya fönster lister och karmarna för nya innerdörrarna kom också upp. Men än är det 3-4 veckor kvar innan inflytt. Förutom att det försvinner en del tid på att mannen ska vara på mässor så är det ventilation, massa vvs, förvaring och sånt där tråkigt måste fixas. Och så massa roligt också förstås, allt det där som gör ett hem hemtrevligt ni vet. Att inflyttning planeras lagom till advent är ju inte så pjåkigt. Julmänniska som jag är.

Jag själv har inte gjort så mycket mer vid huset än pekat och bestämt eller fotat. Men någon måste ju göra det också! Ganska angenäm roll om jag får säga det själv. Sen är det ju så att någon behöver ta hand om tjejerna och det övriga livet. Tom är dessutom så mycket bättre på att bygga hem än vad jag är. Han har ju haft en del hjälp också, några veckor hade vi 3 snickare på plats, sen har hans pappa lagt ner massa lördagar och så har en del kompisar varit där och hjälpt till.. Men mest har han gjort själv såklart. Det blir så himla bra så att smilbanden dras upp till öronen bara jag tänker på det. Glad att vi trodde på "projektfulhuset" själva. Än så länge går det enligt planerna både när det kommer till tiden och när det kommer till ekonomin. 

Förutom att det ibland är jobbigt att leka ensamstående mamma och knappt träffa sin partner så är det himla skoj! Det är otroligt roligt att få planera och bestämma. Jag vill ha så praktiskt som möjligt medan min man är mer mot hellre-snyggt-än-praktiskt. Men inga skilsmässopapper har skickats in, vi har inte heller klöst ögonen ur varandra eller oss själva, utan jag skulle nog säga att det är bra för vår relation att ha ett gemensamt projekt som både är involverade i på olika sätt. Vi har ganska lik smak nuförtiden, inga gräl eller tårar på Ikea som någon gång i tiden ;) Och nu är det där  "normala livet" så nära... Och jag längtar så galet mycket! Stella sa häromdagen "Ska pappa äta middag med oss varenda dag sen? På riktigt?" Och ögonen tindrade som små stjärnor :) Hon om någon är pappas tjej. 

Så. Nu ska jag återgå till de där studierna som inte alls känns så lockande just nu. 

Det där med skola och självförtroende

Här sitter jag, precis hemkommen från matten och äter frukost och tycker liksom att livet är rätt härligt.
Ja, det är stressigt nu inför terminavslut, många stora uppgifter väntar på att bli gjorda. Bland annat två hemtentor som fortfarande känns som läskiga spöken men det brukar kännas bättre när man kommit en bit på vägen.
Men vet ni, att börja skolan var nog det bästa jag kunde göra.

Det gör så otroligt mycket för självförtroendet att märka att man faktiskt kan. Jag var så himla nervös inför skolstarten, över att jag aldrig skulle klara mig. Jag och skola har tidigare i mitt liv inte varit någon bra kombination. Det är inte så att jag har extremt svårt för att lära mig saker men jag har aldrig haft någon bra studieteknik, inte trott på mig och bara gett upp innan jag ens börjat. Jaja, det låter tragiskt men så har det varit.
Jag började skolka i 8:an och tog mer sovmornar än någon annan i gymnasiet. Lägg på lite väl många håltimmar och hinna-med-tidigare-bussar-avdrag. Om man säger så här så var mina skoldagar sällan särskilt långa. Känns så himla meningslöst så här i efterhand.
Det har alltid varit mycket annat runtomkring mig som gjort att jag inte orkat med skolan. Så urbota dumt att lägga ner energi på fel saker men det brydde jag mig inte om då.
Det var inte så att jag fick massa IG:n men jag fick inte heller de betygen jag hade kunnat få om jag kämpat lite.

Om det är något jag vill försöka lära mina barn (och hoppas på att de inte är lika tjurskalliga som som deras mor var) så är det skolans betydelse och att man måste kämpa för att nå dit man vill vara. Det öppnar så många andra dörrar..

Nåja, hittills har jag fått godkänt på varenda uppgift både på högskolan och på komvux (matten). Till och med VG på några uppgifter, varav ett matteprov. Den första månaden jobbade jag ju samtidigt också. Och det gick vägen ändå.
Jag har hela terminen tänkt att jag vill "förtjäna" mitt sommarlov. Inte ta massa genvägar och glida fram på en  räkmacka som jag brukar göra. Det känns ju så himla mycket bättre när man gör något ordentligt. Jag läser ju inte till något väldigt avancerat och komplicerat men det kräver en hel del jobb för det. Och de flesta av mina studiekamrater är redan utbildade lärare med många års erfarenhet, då det är samma kurser för grundutbildning och fortbildning. Och det funkar ändå, jag får läsa mer litteratur då jag inte har några egna erfarenheter att bidra med.

Sen trodde jag att det skulle vara ganska tråkigt att gå i skolan igen. Ointressant liksom. Och visst är det aptråkigt ibland men det mesta är faktiskt himla intressant. Som just nu så läser vi en valfri avhandling som behandlar något av ämnerna kursen berör. Imorgon ska det redovisas. Jag tycker det är sååå intressant. Läste igenom två extra avhandlingar bara för att jag råkade fastna i ämnet.. Skulle bara kika om de kommit fram till samma sak.  Det har liksom inte hänt förr kan jag lova.

Idag är jag också medveten om att jag har koncentrationssvårigheter och vet att jag måste ta pauser för att hålla koncentrationen uppe. Det ger mig ingenting att sitta och plugga 5 timmar i sträck. De två sista timmarna är mina tankar inte alls där de ska. Men tar jag en paus på 15 minuter eller mer, kanske en promenad eller träning på lunchen och äter bra så går informationen in på ett helt annat sätt.

Det var inte alls meningen att skriva något "skryt-inlägg", bara reflektera över att man faktiskt kan om man vill. Även om man en gång i tiden struntade i skolan. Och även om man inte gått i skolan på länge. Och även om man har 3 småbarn och en man som jobbar långt över 100%. Kan jag så kan vem som helst!

Fantastisk påsk

Gissa vilket påskris som står i vårt rum och vilket som står i barnens rum? ;)

En sån himla härlig påsk vi haft! Jag har varit ledig lite för mycket, med tanke på studierna... Men det var det värt!

Vi har hunnit med massor, som min mammas 55-årsfirande, babyshower med en supersöt bebis, långbesök hos Toms faster, lekparkshäng, långpromenader, flera bra träningspass, en sväng till Sågmyras Outletområde, en sväng till Mora, årets första fika på en uteservering, grillning, lite plugg, haft besök av eventuella lägenhetsköpare, bara njutit av det helt fantastiska vädret, fikat lite för många gånger och mycket annat roligt. Nova och Stella har varit så snälla och trotsat minimalt ;)

Några bilder från soliga Mora :)

Alla bilder i detta inlägg är mobilbilder och ni som följer mig på instagram har sett några av dem redan. Mobilen fick mestadels vila under ledigheten så det blev inte så många bilder (mina mått mätta). I veckan kommer Toms nya kamera (till jobbet) och jag hoppas hinna prova den för att se om jag ska ha likadan.

De är två roliga brudar vi har, man får skratta mycket både med dem och åt dem. Svar på tal jämt. Vi var inne i en butik och kassörskan sa "Ååh, är de tvillingar?" Nova vände sig om och sa med riktigt kaxig ton "Aa faktiskt, är du?!".

Jag tjuvlyssnade på dem häromdagen

N: "Jag gjorde såååå fina påskägg"

S: "Ja me.. Vi gjorde finast båda två".

N: "Båda kan inte göra finast. Jag gjorde finare än dig"

S (fräser riktigt argt) " Nähädu. Dina såg ut som hjälpmig-hjälpmig" 

Twinsies, twinsies...

Vår lilla storasyster väntas hem idag. Som jag längtar. De övriga 2 är på förskolan. Jag har betat av en mattelektion och en föreläsning idag och mer studerande behöver det bli. Två seminariumdagar framför mig.

Helt otroligt, men jag fick faktiskt godkänt på matteprovet förra veckan. Trodde verkligen inte det förra veckan men åh. Vilken. Himla. Lättnad. Blev så glad så jag fick riktigt lov att behärska mig för att inte pussa på någon alternativt ge ifrån mig några vårskrik ;)  Nu är det bara att plugga järnet igen, för det är dags för ett nytt matteprov om 2 veckor.

Om jag klarar mattekursen och mina kurser på högskolan utan några större problem ska jag belöna mig med något fint. Typ ett flak Celsius ;) Nejdå. Men något riktigt fint. Eller roligt. Typ en weekendresa tillsammans med han den där kärleken.. Till grannlandets huvudstad. Har lite Oslo-abstinens faktiskt. Alltför länge sen sist. Vi har pratat om att åka dit jättelänge nu men det har inte blivit av.

Nej, nu var det slut på rasten och plikten kallar. Bäst att plugga undan så jag får umgås med Oliven när hon kommer hem.

Grubbleri.

Helgen försvann lika snabbt som det kom. Gäsp. Jag hann med en hel del, trots min brutala trötthet. Alltså seriöst. Hur tusan kan jag vara så trött hela tiden? Nej, inte D-vitaminbrist i alla fall. I lördags däckade jag i soffan och sov ett x antal timmar. Brukar aldrig behöva några naps.

Man tycker ju att man borde bli piggare av att det ljusnar ute men icke. Svintrött hela tiden.

Och plugget, den ger mig lite ångest även om inte lika mycket som innan helgen. Det finns verkligen stunder då jag funderar på vad 17 jag gett mig in på.


Tömde mobilen på bilder i helgen och barnen bläddrade ivrigt igenom bilderna (3865 st!) och Olivia utbrast "Mamma ååååh vad jag saknar våran gamla gård! Kan vi inte flytta tillbaka? Då kunde vi ha studsmatta, rutschkana och äta ute på gården."
Och ja, det var ju härligt. Om man bortser krattandet och evighetsgörat med buskarna (staketet). Men ja, jag saknar det också. Lite grann i alla fall. Särskilt nu till våren. 

En höstig dag i gamla huset. Rätt härligt faktiskt. Och på den tiden levde ju pärlan också. 

Men vi har faktiskt en balkong i helt okej size och det riktigt kliar i fingrarna tills det är dags att börja pimpa den. Kommer att bli såå bra! :)

Jag och mannen diskuterade just detta med att bo i lägenhet vs villa häromdagen. Vi hade ju tänkt att lägenheten skulle vara en vääääldigt tillfällig lösning. Men just nu fungerar det ju väldigt bra och huset vi tror oss vilja ha är inte riktigt tillgängligt ännu. Så några villaägare blir vi inte än iallafall. Fast jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte kikar in på Hemnet var eviga dag ;)

En del av mig vill ha ett praktiskt, stilrent och ganska litet hus med närhet till det mesta på ett villaområde så det finns kompisar till barnen i närheten.En liten trädgård som är enkel att sköta. Det ska varken ta för mycket tid eller kosta för mycket att ta hand om huset och trädgården. Helt enkelt för att få tid och pengar över till annat.

Andra delen av mig vill ha en gammal villa lite ute på landet med uthus och liknande. Tänk vilken lycka för barnen att påta omkring och ha massa utrymme. Inte grannar i varje hörn. Massa bärbuskar, gott om plats för lekstuga, studsmatta och annat som barn kan tänkas vilja ha. Och ett växthus till mig när jag fyllt 30. Men att underhålla alltihopa, jag vet inte? Och allt det där skjutsandet? Men ändå, det verkar ju så mysigt. Svårt att veta liksom.

Nä. Slut på rasten och dags att övergå till pluggeriet.

Livstecken

Jag lever även om inte inläggen rasslat in här.

Sedan senast har jag:

• Kommit hem från värmen (var ju ett tag sen!) och hemresan gick väldigt väldigt bra.
• Blivit ägare till en lägenhet som var 90-tals gul, blå, aprikos, bårder i varje rum och en furutrapp till råga på allt. Hejhej.
• Bott hos svärisarna en vecka eller så. Lyxigt.
• Inte hjälpt till med målandet av dessa 81 kvm särskilt mycket. 
• Flyttat in i en vitmålad lägenhet med vitgrå trapp. Mycket bättre.
• Bott i en kaotisk röra.
• Börjat komma i ordning i lägenheten och trivts mycket bättre än förväntat.
• Kommit in på högskolan. Om 150 år är jag nog någon slags lärare.
• Sagt upp mig från mitt jobb.
• Jobbat/pluggat parallellt i 3 veckor. Kan ju säga att det INTE passade mig alls. Uff. Hade inte tid med barnen, träningen, huset eller någonting. Ångest deluxe.
• Slutat jobba. Lättnad. Lite saknad. Alltså de finns ju rätt härlig kollegor.
• Blivit pluggis på heltid. Inte ångrat mig ännu.
• Inte haft internet hemma på 7 veckor! Så jag har snyltat på internet hos både storasyster och lillasyster. Och mannens kontor. Glad att nätet fungerar igen och jag slipper nomad-livet även om den hade sina fördelar. 
• Insett att det är ganska stor skillnad på att bo på 81 kvm med 3 barn, istället för 200 kvm med egen gård. Och egen t v ä t t m a s k i n. (vi flyttar nog fram pott-tränandet till 2020)
• Fyllt 27 år. Lite halvångest på det också. Blev dock väldigt bortskämd och det värmde mitt hjärta.
• Gått på en skidlektion. Födelsedagspresent. Väldigt, väldigt roligt och jag tror instruktören fick hålla sig för skratt ett flertal gånger. 
• VAB:bat ett flertal dagar. Februari är inte min favoritmånad på det sättet precis.
• Kommit igång med träningen igen efter 2 månader med max 8 träningspass. Nu är ordningen återställd. Skönt.
• Inte börjat äta så himla mycket nyttigare. Väldigt mycket ångest. Sockermonstret i mig härjar för fullt. Läskigt.
• Slutat dricka Celsius. Som jag saknar den där drycken. Uff.
• Hinkat te.
• Besökt IKEA ett flertal gånger och fler lär det bli innan vi är färdiga här. F Ö R V A R I N G.
• Trott att våren kommit. Men det blev vinter igen. Inte så oväntat med ni vet. Det kändes lite i hjärtat.
• Fått ett betongskrivbord som jag är himla glad i.
• Blivit lite hes framför skärmen. Skidåkning. OS. Behöver inte säga mer va?
• Varit på relaxen med min lillasyster. Stressen jag känt av i månader rann ur mig.
• Knarkat vårkänsla med hjälp av tulpaner. Väldigt många buketter har det blivit men det är ju så fint.
• Blivit tokig på grammatik. Åh. Hatar grammatik på riktigt.
• Sist med inte minst. Älskat mina tjejer till månen och tillbaka för att i nästa stund velat slita av mig (eller dem) håret av ren frustration på grund av dem.  Det ljuva mammalivet <3

Nåja, det var lite av det väsentliga (och oväsentliga).

Hoppas på lite lugnare tid framöver med massor av familjetid, träning, pyssel, studier som flyter på av sig själv och ja, sånt där.
Ska försöka få lite bilder här från lägenheten de närmsta dagarna. Vissa saker har vi faktiskt fått till riktigt bra. Andra saker kräver mer omsorg för att uttrycka det milt.

Liten bilduppdatering

På julaftonsmorgon.

Ja, nu är julfirandet över, väldigt trevligt och mysigt men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte redan längtar lite till nästa jul ;) Kanske inte efter julafton men att julpynta, pyssla och baka (även om vi gjorde en en del sånt nu också). Jag ska lägga upp lite bilder från vårt julfirande här senare om jag hinner, har inte lagt in dem på datorn ännu.

 Istället får ni ta del av några härliga semesterbilder som vi knäppt fram till julaftonseftermiddagen. Skulle ha hur mycket bilder som helst, då vi har över 1800 på datorn men var tvungen att plocka några bara. Som ni kanske kan se på bilderna så har vi det väldigt, väldigt bra. Kameran är en kompakt systemkamera som jag lånat av syrran och jag är lite kär i den. Gissa om jag vill ha en likadan?!

Imorgon lämnar vi våra barn hos sin farmor och farfar här i Lantana och åker 4 timmar västerut tillsammans med mannens syskon och svägerska och brorsdotter för att se lite annat. 2 nätter på hotell och så hoppar vi på sooooool :)

Novis på julfesten vid finska kyrkan. Hon var besatt av ljuset som tomtemor har i handen.

Höööööga byggnader i Miami

Semesterfirare 1.

Semesterfirare 2.

Semesterfirare 3.

Olivia "kör bil" i Miami med farmor. Våran ena adapter till vagnen kom med i flyget (förvaringspåsen vi köpte på flygplatsen gick sönder). Hittade ingen ny adapter här på plats så vi beställde en, som fortfarande inte kommit pga  sen leverans under röda dagar. Vi hade verkligen behövt ha den för att kunna använda vagnen med 2 sitsar!

Hon var nog en fisk i sitt förra liv..

Lekparkshäng med bland annat denna tös. Och jag hamnade på bild. Inte illa.

Good news

Googlar compact living-lösningar och ser fram emot en dejt på IKEA med mannen för att just titta in deras lösningar gällande detta.

Behöver vi verkligen såna?
Nej, inte just nu. Men om 3 veckor ska vi vara ute ur huset för den är såld! Och sen då? Ja, sen åker vi till andra sidan Atlanten för några veckors semester och jul-firande (Gissa om vi längtar!?). Under den tiden är vi officiellt bostadslösa och knölar in våra ägodelar på diverse håll.

När vi kommer tillbaka ska vi vara ägare till en liten lägenhet på cirka 80 kvadrat. Hm! Återstår att se hur det går att bo på 80 kvadrat när man är 5 st i familjen. Kan bli intressant.

Vi har ännu inte skrivit på för lägenheten men muntligt kommit överens om det. Det är alltså en bostadsrätt, så vi får göra lite egna lösningar där. Känns som ett måste om man ska bo litet.

Lägenheten som ligger i grannsamhället är en tillfällig lösning men hur tillfällig vet vi i dagsläget inte. Det beror på ett annat hus... Ni vet, det är som ett dominospel de där.

Jag har på känn att jag inte kommer att gå sysslolös de närmsta veckorna. 200 kvadrat ska bli 80 liksom.
En hel del saker ska slängas/säljas/skänkas. Rensning deluxe liksom. Nej, det känns faktiskt lite spännande och jag tror det blir bra till slut :) Nu ska vi bara bli kvitt magsjukan som härjat hos oss denna vecka. Och sen ska mannen och brorsan tillbringa lördagen på våran vind då det finns lite saker som måste ordnas där.

En liten ängel

Medan jag är ute och stojar med mina tjejer i vinterns första snö, begravs en liten Agnes.
Såna kontraster.

Det har snart gått en månad sedan den där dagen, när drömmen om en nyföding var så nära för min bror och hans fru. Bebisen skulle ju bara födas. Hon var alldeles färdig, lik storasystern som ivrigt väntade.
I vardagsrummet stod vagnen och bilbarnstolen och väntade. I badrummet stod skötbordet med prydligt ihopvikta små handdukar. Hela huset längtade liksom.

Mamman och pappan hade länge sett fram emot att få träffa och rå om sin nya familjemedlem. En liten, men av allt man kunde döma, frisk liten bebis. Tyckte mamman strålade hela graviditeten. Hon var så förväntansfull. Vi, allihopa, var så glada för deras skull och såg framemot att få ta del av de där ljuvliga bebisgoset.

Men så blev det inte. Lilla Agnes blev istället en liten ängel, en liten och väldigt vacker liten ängel. Det är så himla sorgligt.

Det är så otroligt jobbigt att se, personer som står en nära, behöva gå igenom det här. Man vill kunna sudda bort deras sorg och smärta.. Men det går liksom inte.
Tänk att livet kan vara så grymt..