Hemma hos oss

Vi är, av en kanske oförklarlig anledning, lite kära i vår fåtölj. Det är en av de få möbler vi tog med från huset till det nuvarande boendet. Fåtöljen har Tom fått från en kund som skulle slänga den. Marimekko-kuddfodralet fick jag i födelsedagspresent av en söt vän. Och ja, vita gardiner tröttnar jag nog aldrig på ;)

50 shades of grey.. Ja, att grå är favoritfärgen just nu tar man knappast miste om hemma hos oss. Tycker grått är så ombonat och framhäver andra färger så bra. 

Liten, dåligt fotad, del av min kontorshörna som finns i vårt vardagsrum. Inte så mycket färg, för tillfället iallafall.
Veckoplan från Granit som jag älskar (njeah, lite beroende på vad som står där förstås)

Blocket-fynd tycker jag ändå denna hylla kan kallas för.
Innehållet lär ändras ett flertal gånger innan jag är nöjd..

Några helthetsbilder blir det inte, för då krävs det att jag städar. Städa är något jag inte tar mig tid till nu när jag endast har 15 minuters break. (Japp, har gjort ett schema och håller det än då länge!)

Att plugga på distans

Det här med att studera hemifrån, är det något för mig egentligen?

Jag ser ut som stryk dygnet runt, man lallar ju bara hemma. Jag tar raster oftare än du borde, jag menar man måste ju springa till tvättstugan, laga mat, plocka ihop, betala räkningar.. You name it. Har nog aldrig varit så aktiv på insta som nu.
Jag tar på mig allt VAB:bande. Man är ju ändå bara hemma. Dumt att mannen ska vara hemma då. Och om mannen trots detta är hemma så måste jag fly fältet för att kunna plugga. Rätt osocialt. Klasskompisar, I truly miss you.
Det låter ju så bra att själv få planera sina dagar och det är många gånger otroligt skönt och funkar fint. Känner flytet. Man läser (beställer, lånar) litteraturen i tid, följer föreläsningarna och hinner ha fritid och greja och dona. Men så kommer de där svackorna när jag varken vet vad fokus eller självdiciplin är. Eller läser samma text 150 gånger utan att fatta någonting för i tankarna möblerar jag om, planerar nästa träningspass eller äter lösgodis.

Härmed lovar jag mig själv att:
1. Kamma håret nästan varje dag. I allafall de dagar jag har seminarium.
2. Hålla telefonen långt borta från min dator. På riktigt. Och jag sitter alltså kvar vid datorn.
3. Ta bort mitt FB-konto eller iallafall spärra det dagtid eller bara liksom låta bli att gå in där. Instagram ska vi inte ens tala om.
4. Städa, diska, tvätta, baka efter 16.00
5. Klä mig i annat än mjukis eller träningskläder. Det går faktiskt.
6. Sluta tro att det går lika bra att läsa igenom litteraturen när du ligger i badet. Det gör nämligen inte det. Och när första svindyra, alternativt bibliotekslånade, studentlitteraturen åkt i plurret är det allt annat än skönt (Nej, sidorna blir inte raka trots ihärdigt hårtorksblåsande).
7. Äta de där matlådorna. Att börja googla recept, åka till affären och laga någonting supersmarrigt bara för att jag får göra det i lugn och ro går fetingbort.
8. Råplugga de dagar jag kan. Rätt som det är kör familjen magsjuke-racet igen. I typ 2 veckor.
9. Försök hålla koll på vad som händer. Inte så populärt att börja fundera på VFU-plats 2 veckor efter du borde gjort dina 2 första dagar där. Det ger ångest och ångest har du redan.
10. Lämna aldrig någonsin någonting till sista dagen. Den sista dagen är garanterat barnen sjuka, tekniken strular och jag själv ligger i migrän-koma.
11. Tro aldrig någonsin att det fungerar att VAB:ba och delta på seminarium samtidigt. Gruppen uppskattar inte barn som nästan slår ihjäl sig genom att dyka ner från soffan, eller att jag försvinner 3 gånger för att byta bajsblöja eller barn som sjunger "jag har sett en konstig kooooo" när man ska presentera uppgiften.
12. Drick supermycket te, många Celcius och ät mellanmål. Det minskar utbrott med förödande konsekvenser.
13. Ta en timmes lunch. Träna. Slå. Spring. Lyft tungt. Skrik. Lovar att de känns skönare att sitta i stolen igen.

Nä men seriöst. Here we go.

Grubbleri.

Helgen försvann lika snabbt som det kom. Gäsp. Jag hann med en hel del, trots min brutala trötthet. Alltså seriöst. Hur tusan kan jag vara så trött hela tiden? Nej, inte D-vitaminbrist i alla fall. I lördags däckade jag i soffan och sov ett x antal timmar. Brukar aldrig behöva några naps.

Man tycker ju att man borde bli piggare av att det ljusnar ute men icke. Svintrött hela tiden.

Och plugget, den ger mig lite ångest även om inte lika mycket som innan helgen. Det finns verkligen stunder då jag funderar på vad 17 jag gett mig in på.


Tömde mobilen på bilder i helgen och barnen bläddrade ivrigt igenom bilderna (3865 st!) och Olivia utbrast "Mamma ååååh vad jag saknar våran gamla gård! Kan vi inte flytta tillbaka? Då kunde vi ha studsmatta, rutschkana och äta ute på gården."
Och ja, det var ju härligt. Om man bortser krattandet och evighetsgörat med buskarna (staketet). Men ja, jag saknar det också. Lite grann i alla fall. Särskilt nu till våren. 

En höstig dag i gamla huset. Rätt härligt faktiskt. Och på den tiden levde ju pärlan också. 

Men vi har faktiskt en balkong i helt okej size och det riktigt kliar i fingrarna tills det är dags att börja pimpa den. Kommer att bli såå bra! :)

Jag och mannen diskuterade just detta med att bo i lägenhet vs villa häromdagen. Vi hade ju tänkt att lägenheten skulle vara en vääääldigt tillfällig lösning. Men just nu fungerar det ju väldigt bra och huset vi tror oss vilja ha är inte riktigt tillgängligt ännu. Så några villaägare blir vi inte än iallafall. Fast jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte kikar in på Hemnet var eviga dag ;)

En del av mig vill ha ett praktiskt, stilrent och ganska litet hus med närhet till det mesta på ett villaområde så det finns kompisar till barnen i närheten.En liten trädgård som är enkel att sköta. Det ska varken ta för mycket tid eller kosta för mycket att ta hand om huset och trädgården. Helt enkelt för att få tid och pengar över till annat.

Andra delen av mig vill ha en gammal villa lite ute på landet med uthus och liknande. Tänk vilken lycka för barnen att påta omkring och ha massa utrymme. Inte grannar i varje hörn. Massa bärbuskar, gott om plats för lekstuga, studsmatta och annat som barn kan tänkas vilja ha. Och ett växthus till mig när jag fyllt 30. Men att underhålla alltihopa, jag vet inte? Och allt det där skjutsandet? Men ändå, det verkar ju så mysigt. Svårt att veta liksom.

Nä. Slut på rasten och dags att övergå till pluggeriet.