En liten ängel

Medan jag är ute och stojar med mina tjejer i vinterns första snö, begravs en liten Agnes.
Såna kontraster.

Det har snart gått en månad sedan den där dagen, när drömmen om en nyföding var så nära för min bror och hans fru. Bebisen skulle ju bara födas. Hon var alldeles färdig, lik storasystern som ivrigt väntade.
I vardagsrummet stod vagnen och bilbarnstolen och väntade. I badrummet stod skötbordet med prydligt ihopvikta små handdukar. Hela huset längtade liksom.

Mamman och pappan hade länge sett fram emot att få träffa och rå om sin nya familjemedlem. En liten, men av allt man kunde döma, frisk liten bebis. Tyckte mamman strålade hela graviditeten. Hon var så förväntansfull. Vi, allihopa, var så glada för deras skull och såg framemot att få ta del av de där ljuvliga bebisgoset.

Men så blev det inte. Lilla Agnes blev istället en liten ängel, en liten och väldigt vacker liten ängel. Det är så himla sorgligt.

Det är så otroligt jobbigt att se, personer som står en nära, behöva gå igenom det här. Man vill kunna sudda bort deras sorg och smärta.. Men det går liksom inte.
Tänk att livet kan vara så grymt..