Sköna maj

Ett av mina favvo-ställen sedan barndomen. Mobilbild.

Idag traskade jag och våran lilla storasyster ner till ett av de ställen där jag tillbringat många timmar i min barndom. Vi satt där på älvkanten och pratade om hajar, fiskar, vänner (som hon säger) och om livet i allmänhet. Hon sa gång på gång "Mamma, kan inte du berätta om när du var liten". Och så berättade jag. Flera gånger om. Hon lyssnade, frågade och så frågade lite till. Sen sa hon "Mamma, när du var liten var du min bästa vän och nu är du min mamma". Gull-Fian. Sen plockade vi vitsippor som vi lade i en pytte-vas väl hemma.

Nästa vecka ska vi kalasa. Våra "bebisar" fyller 2 år på lördag. Eller några bebisar är de ju inte längre i och för sig. Nej, stora tjejer som vill till "tupolen" (=Kupolens köpcentrum) för att åka rulltrappa, till "Donals" (=Mc Donalds) för att käka "naggets" och "toppa tussmatta" (=hoppa på studsmattan).

Jag vet inte om jag ska tycka att 2 år är mycket eller lite. Jag menar, visst, de var bebisar nyss. Alldeles färska och mjuka som kattungar. Somnade i  famnen och var bara sådär urmysiga som bara nyfödingar kan vara. (Åh, här fick jag lite Bella-abstinens).
Men ändå, hur jag än anstränger mig så minns jag inte hur tiden var innan dessa två älskade sessor kom och vände upp och ner på våran värld. Våra hjärtan.

Kalas blir det i alla fall och jag försöker behärska mig för att inte överdriva totalt. Men ni vet. Om man älskar att pynta och fixa. Och så har ju mina tre barn bara två födelsedagar. Och ja, de blir ju så glada och så är de ju så värda det. Och så är det ju så himla kul. Har massa roliga ideér på gång.